Det finns få saker som är så mänskliga som att vilja lyckas – och nästan lika mänskligt är behovet av att förklara varför det inte blev riktigt som man tänkt sig.

För författaren Marcus Cato blev just det där en bokidé. Och sedan ännu en.

När han för ett par år sedan gav ut Golfarens 201 bästa ursäkter märkte han snabbt att han hade prickat in något igenkännbart. Ursäkterna, bortförklaringarna och de små vardagskomiska försvaretstalen levde inte bara på golfbanan. De fanns överallt.

– Jag skrev för ett par år sedan ”Golfarens 201 bästa ursäkter” och märkte snabbt hur uppskattad den blev. Samtidigt började jag höra ursäkter överallt i andra sammanhang. Inte minst från min pappa som är inbiten pensionärsbowlare. Så då kom idén på att göra samma koncept.

– När jag sedan träffade på en proffsbowlare på ett bokevent och nämnde idén så blev det startskottet. Så det är en sorts hyllning till alla bowlare.

I dagarna släpptes hans sjätte bok, Bowlarens 201 bästa ursäkter. Resultatet är en humor- och presentbok för alla dem som någon gång stått vid ansatsen och känt att den perfekta serien egentligen fanns där – om bara inte något hade kommit emellan.

För i bowlingens värld finns det, som Marcus Cato visar, alltid något att skylla på. Linjer som verkar sitta fel. Fingrar som hamnar i kläm. För tidiga glädjekalkyler över en 200-serie som aldrig blir verklighet.

Själv är han inte den som tillbringar mest tid i bowlinghallen.

– Jag är ingen storbowlare själv utan gör det då och då med familjen. Ständigt med ursäkter eftersom min föreställning om min egen förmåga och den verkliga förmågan inte matchar.

Men sporten finns ändå nära. Pappan bowlar mycket. En svåger har varit elitbowlare. Och runt omkring honom har berättelserna och formuleringarna samlats på hög.

– Ursäkterna är en mix från mina egna, personer i min omgivning, en del internetsökande på bowlingforum och sen är där några hämtade från filmens värld.

Det är just blandningen som ger boken dess ton: igenkänning, överdrift och ett tydligt mått av ömhet inför alla dem som vägrar ge upp, trots att oturen tycks lura runt varje hörn.

En av ursäkterna ligger Marcus Cato särskilt varmt om hjärtat.

– Min personliga favorit är nog ”Jag använde babyservetter för att rengöra klotet!”. En bowlare på hög nivå som såg hur alla använde servetter för att rengöra sina klot, men missade detaljen att babyservetterna innehöll olja och det fick då motsatt effekt med riktigt dåligt resultat innan han insåg misstaget.

Det är en historia som fångar mycket av själva kärnan i boken: viljan att göra rätt, missförståndet som ställer till det – och humorn i att allt ändå blir fel.

Marcus, som är född och uppvuxen i Osby i nordöstra Skåne och som efter år i Sölvesborg numera bor i Skövde, har tidigare också skrivit en historisk äventyrstrilogi för unga med Hanö som skådeplats.

Men arbetet med nya böcker fortsätter redan.