En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-08-05 06:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/ann-mari-reste-80-mil-for-sin-knaoperation/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Benen bär henne ännu. Ann-Mari Lindblom promenerar med rollator till den nedlagda hälsocentralen i Jörn utanför Skellefteå. De tidigare vårdlokalerna står tomma. I ett rum innanför entrén leder hon sånggrupper en gång i veckan.

Hon känner sig lyckligt lottad, mitt i vårdkrisen.

– Jag fick ju ett brev om att få komma till Bromma inom tre månader, säger Ann-Mari Lindblom.

Bara en vecka före sin 90-årsdag reste hon med flyg för en knäoperation. Hon har artros. Smärtan hade tilltagit efter att hon halkat på en bro. Ann-Mari Lindblom valde att åberopa vårdgarantin: max 90 dagar från beslut till operation.

Trodde du att åldern skulle bli ett hinder?

– Nej, jag är inte så förskräckligt gammal. Jag gruvade mig icke ett skvatt.

Nyopererade personer i rullstol är en vanlig syn på flygplatserna i norra Sverige. För att fler patienter ska få sina operationer i tid, sluter regionerna avtal med kliniker söderut.

– Vi vill såklart kunna göra det här i Västerbotten i stället. Det blir dyrare så här. Sedan är det besvärligt också. Man har ont när man är nyopererad, det är inte så lätt att förflytta sig, säger Pia Näsvall, hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Västerbotten.

Ann-Mari Lindbloms hälsa möjliggjorde resan. Patienter med sjukdomar som gör att de inte mäktar med färden kan få köa länge för motsvarande ingrepp.

– Har man svåra problem i höft eller knä måste man få det åtgärdat, oavsett om man är svårt sjuk eller inte. Är man jättesvårt sjuk kanske man inte ska genomgå ett ingrepp av andra skäl, men det är en helt annan fråga.

– De som bedöms ha nytta av operation måste få opereras, säger Pia Näsvall.

Regionerna i norr har länge haft svårt att bemanna sjukvården. Enligt Pia Näsvall går mycket av dagens resurser åt till att försöka korta köerna, utifrån regeringens önskemål, medan själva orsakerna till köerna består.

– Det blir liksom plåster på såren hela tiden, säger hon.

Regionerna får statsbidrag för att öka tillgängligheten. En del av pengarna är riktade för att öka antalet operationer inom utpekade områden, till exempel knä- och höftledsproteser.

– Vi måste köpa ännu mer av den sortens vård för att få pengarna. Men det löser inte grundläggande, strukturella problem med patientflöden och köer.

Vad tycker du behövs?

– Vi behöver generella statsbidrag. Det är klart att det ska ställas krav på oss att inte ha köer, men vi måste få prioritera och styra. Att gå in och detaljstyra fungerar inte. De måste ge oss ett ”vad”, sedan är det upp till oss i regionerna att lösa ”hur”.

Hur lång en patients totala väntan blir beror på hela vårdkedjan, från första besök på hälsocentralen till remiss, beslut och operation. Kommunikationen måste fungera såväl inom regionerna som med kommuner och vårdföretag.

Patienter kan hamna mellan stolarna.

– En jätteviktig fråga på det nationella planet är hur man ska få det att fungera att dela data, säger hon.

Pia Näsvall beskriver ett före och ett efter pandemin. När covid-19 härjade var hon chef i grannlänet Norrbotten, där hon började som kirurg för 32 år sedan.

– Före pandemin var vi på väg mot en bra plats, vi höll faktiskt på att lösa det här. Men vi var tvungna att strypa den planerade kirurgin till förmån för annat. Det skapade enorma köer och i norr har vi få andra aktörer. Det fanns såklart problem långt före pandemin, men det blev så mycket värre, säger hon.

Vårdköerna har i landet som helhet minskat något sedan 2025. Västra Götaland är exempel på en region med kortare köer i dag. Men geografiskt är skillnaderna alltjämt stora, och inte enbart mellan norr och söder.

När sjukvården hade börjat återhämta sig efter pandemin kom bytena av journalsystem, vilket skapade nya problem.

– Det blev lite som lök på laxen. Jag tror att båda de här sakerna har haft påverkan, säger Pia Näsvall.

För Ann-Mari Lindblom i Jörn gjorde operationen skillnad i tillvaron. Hon gläds över att hon fick göra resan, och över att hon hann hem till sin 90-årsdag.

– Ja, jag satt ju i rullstol på kalaset. Men tre veckor senare kände jag ingen smärta.

Läs mer:

Beskedet till hemtjänstpersonalen: Uppskjuten lön

Samsovning kopplas till plötslig spädbarnskollaps

Läkare kritiska till upplägg på privat ”birth center”