Inbäddat innehåll

Richard Jomshof och Jimmie Åkesson gjorde ett uppkast för kulturkrig när alla var tillbaka igen efter semestrarna.

Landsförrädare skreks det från Jomshof om både Anders Lindberg på Aftonbladet och Magdalena Andersson. Det hade kunnat bli kulturkrig av det, vilket SD naturligtvis hoppades på. Men det hela sköts i sank. Till och med Ulf Kristersson tog för en gångs skull till orda och sa att Jomshof saboterar valrörelsen.

Moderaterna verkar förstås mer än något annat just nu utmattade. Det är inte mycket tryck i deras valrörelse. Det är tre veckor kvar. Men även om det är det, ser partiet ut att förlora. Och då åker Ulf Kristersson ut med huvudet före ur Moderaterna. Sverigedemokraterna har dikterat villkoren hela mandatperioden, och blir det opposition för Tidö, kommer det passa SD ypperligt. Har SD gott om något, så är det tålamod. Det har partiets resa sedan starten 1988 tydligt visat. Man har steg för steg byggt både sin organisation och sitt väljarstöd och är nu närmare makten än någonsin. Tack vare Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Som var den sista pusselbiten som krävdes för att normaliser partiets rasism.

I alla fall. Jag har inte läst Jomshofs bok Kafir än. Men lyssna gärna på Expos podd där boken avhandlas kompetent.

Det finns dock inte anledning att lägga mer tid på Jomshofs bok än nödvändigt mitt i en valrörelse. Hans egna väljare kommer sannerligen inte göra det, eftersom statistiken visar att bara 50 procent av männen läser böcker, och de som röstar på Sverigedemokraterna framför allt är män.

Vilket också betyder att det här inte är en bok. Det är propaganda och provokation, ett försök att piska upp stämningen, kanske till och med skapa upplopp (Lex Paludan) mitt i en valrörelse. Annars kallar man inte journalister landsförrädare och utformar sitt bokomslag för att likna en koran.

Vad var det nu Jimmie Åkesson pratade om, just det, ”En inhemsk påverkansoperation”. Det är så vi ska se på Jomshofs bok Kafir. Inte som ett stycke viktig litteratur.

Från början hade boken förresten utgivningsdatum 17 augusti. Men man kan väl anta att det datumet flyttades fram till 11 augusti eftersom provokationen från Jomshof inte gav det resultat SD får förmodas hade hoppats på.

Tidskriften Kvartal försökte förstås veva igång opinion mot Bonnierägda AdLibris för att man inte sålde boken. När jag mailade AdLibris för att fråga om utgivningsdatumet samt varför AdLibris inte sålt boken på utgivningsdagen blev svaret följande:

”Adlibris har för inget distributionsavtal direkt med det aktuella förlaget, vilket är anledningen till att boken inte finns i vårt sortiment för tillfället. Det förklarar också varför vi inte kan svara på frågan om utgivningsdatum. Där hänvisar vi till förlaget för svar.”

Bokus, som ägs av Bokusgruppen AB, del av Volati, vars majoritetsägare är miljardärerna Karl Perlhagen och Patrik Wahlén, hade däremot boken till försäljning den 11:e. Och Richard Jomshof är noga med att nämna Bokus i sitt Facebookinlägg där han meddelar att böckerna är slut.

”Det visar sig att hela första upplagan av Kafir redan har sålt slut, i stort sett allt genom Bokus.”

Här kan förresten nämnas att Patrik Wahlén i Dagens Industri inför valet 2022 varnade borgerliga väljare för att rösta på Sverigedemokraterna.

Runt om i landet pumpar SD:are information om att böckerna är slut. Så även Roger Hedlund. Signeringen i Gävle som skulle ha ägt rum 19 augusti har ställts in meddelade han redan 12:e augusti, på grund av att ”böckerna sålt slut”.

Säga vad man vill, men Sverigedemokraterna vet onekligen hur man bygger bilden av att vara populär och viktig.

Kanske något för grävande journalister att titta närmare på? Precis som detta med Bokus kontra AdLibris.

I Stockholm tog Sverigedemokraterna över hela Centralstationen för sin valkampanj. Att Jernhusen gått med på det, är på ren svenska vidrigt givet att det handlar om en plats människor på resa inte kan välja bort att besöka. Precis som det faktum att det här är vad mina och dina skattepengar går till. Rent svineri från Sverigedemokraternas sida. Precis som SDs reklam på bussarna i Skaraborg.

Men det är så här de gör inför valrörelser. Tar över tunnelbanestationer med sin reklam, och stripear tunnelbanetåg och pratar om ”återvandringståget till Kabul”.

Det skapar rubriker. Och sprider SDs budskap helt gratis via media och i sociala medier genom alla som springer på bollen.

I USA kallas det negativ campaigning och det är extremt, extremt effektivt visar amerikansk valforskning. Eftersom negativa budskap sätter sig lättare i vår hjärnor än positiva.

Vad många av oss förmodligen känner efter den här veckan är förmodligen att Tidö kan dra åt helvete.

Men nu vet vi vad som skulle vänta med Jomshof och andra SD-ministrar.

Vilket är precis vad vänstern i alla år varit tydliga med.

Att Socialdemokraterna gullar med Kristdemokraterna som samarbetar med sådan här smuts är faktiskt inte rimligt.

Givit opinionsläget är det förmodligen över huvud taget inte aktuellt med vare sig högerregering eller SD-ministrar den här gången.

Men vad Sverigedemokraterna visar oss i den här valrörelsen är detta; orden om ”Aldrig igen” som uttalades efter andra världskriget, är faktiskt inte mer än ord om vi inte vårdar vår demokrati, det sansade och öppna politiska samtalet, den fria och oberoende journalistiken och respekten för alla människors lika värde.

Sverigedemokraterna har tydligt genom sin valrörelse visat oss att vad som hände på 30-talet faktiskt kan hända igen. Och hur normaliseringsprocessen av budskap kan se ut.

Det är viktigt att vi litar på SD i detta.