”Värna framtidens alla barn istället”

Дата публикации: 05-08-2026 06:00:00

Rättvisa mellan generationer är ett bättre alternativ än att driva krav på naturens rättigheter. Det skulle innebära att vi inte har rätt att försämra kommande barns livs­villkor, skriver Billy Larsson i en slutreplik.

Основное содержимое страницы с новостью.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

SLUTREPLIK | NATUR

Jag är tacksam för att Henrik Hallgren och Pella Larsdotter Thiel har kommit med en replik på min debattartikel, det ger tillfälle till fördjupning. Och det gläder mig att vi är överens om att ”naturen är grunden för våra liv”.

Författarna har rätt i att jag förespråkar en ”gräns mellan vad som räknas och vad som inte räknas i moraliskt hänseende”. Den sätter jag vid kännande varelser.

Därför anser jag att vare sig stenar eller mossor kan ha rättigheter. Och viljan att tilldela annat än kännande varelser rättigheter misstänker jag beror på att sådant tilldelande av rättigheter, gynnar människor. Vilket strider mot vad en rättighet bör vara. För en rättighet ska gynna den som har rättigheten. En ko ska ha rätt att gå ute och beta för det verkar kon uppskatta, inte för att människor tycker om att se betande kor. Och ska Vättern ha rättigheter, ska dessa vara sådana som är bra för Vättern. Men vilka rättigheter som då är relevanta är svårt att avgöra. Själv tycker jag därför att det är bättre att köra med öppna kort, och menar att Vättern ska skyddas från påverkan som kan skada människor och andra kännande varelser.

Författarna antyder däremot felaktigt att jag skulle anse att bara människor ska ha rättigheter. Det pågår ju forskning som visar att allt fler arter, såsom fiskar och bläckfiskar, verkar kunna känna smärta. Men om man ”bara” sätter rättigheternas gräns vid kännande varelser uppstår redan då mängder med etiska dilemman. Det skulle till exempel drabba mänskligheten hårt om vi upphörde med att fiska.

Författarna framhåller att rörelsen för naturens rättigheter har varit framgångsrik. Det är sant att man nått framgångar, vilket är bra. Men ett observandum. Det har rört sig om att ge rättigheter till det som är värdefullt för människor, såsom vissa floder och berg. Frågan är vad som händer när rättigheterna utvidgas till sådant som inte kan sägas vara angeläget ur mänsklig synpunkt.

För ska tanken på naturens rättigheter vara något annat än en antropocentrisk uppfattning under annat namn, måste rättigheterna utvidgas till allt som finns i naturen. Och där finns såväl inälvsparasiter som arter som vi människor betraktar som invasiva. Det är när sådant ska tilldelas rättigheter som jag tror att tankegången kommer att stöta på svårigheter. Ska en fästing som sitter fast i min hud tilldelas rättigheter. Jag tvivlar på det.

Författarna menar att artrotningen har sin grund i en viss syn på naturen. Det kan jag hålla med om. Och den viktigaste är nog en form av antropocentrism: natur får offras för vinster och arbetstillfällen, det vill säga av kortsiktiga skäl. Men det finns en form av antropocentrism som vill gynna långsiktighet och som jag förespråkar: rättvisa mellan generationerna. Det innebär att vi inte har rätt att försämra kommande generationers livsvillkor. Den tanken tror jag har bättre förutsättningar att få folklig förankring än naturens rättigheter.

En förespråkare är biologen Edward O Wilson. Han får ses som världens främste försvarare av biologisk mångfald, och var den som började beskriva människan som biofil – att ha en kärlek till det levande. Wilson menar att den pågående artutrotningen är det största svek vi som lever nu gör mot alla framtida generationer av människor.

Istället måste vi slå vakt om alla levande varelser. Dels för dessas estetiska värden. Dels för att naturen är en skattkammare där allt kan ha ett värde i meningen nytta. I Wilsons bok ”Livets mångfald” är ett exempel att en sällsynt skalbagge som sitter på en orkidé i en enslig dalgång i Anderna kan ”utsöndra en substans som är verksam mot cancer i bukspottskörteln.”

Sådana tankegångar leder till att slå vakt om naturen i ungefär samma omfattning som idén om naturens rättigheter gör. Jag och Hallgren och Larsdotter Thiel verkar alltså ha samma mål. Utmärkt. Men vi ser olika vägar framåt. Jag tror att en rättvisetanke gentemot kommande generationer är lättare att få folklig förankring för än tanken att allt i naturens ska tilldelas rättigheter. Men jag har kanske fel.

Схожие новости

#	Наименование новости	Тональность	Информативность	Дата публикации
1	”Elevers behov bör styra insatserna”	0	8.89	05-08-2026
2	DEBATT: Klimatkrisen är en fara och en möjlighet	0	5	08-07-2026
3	INSÄNDARE: Lagen om naturrestaurering är ett hot mot jordbruket	0	8.01	29-07-2026
4	DEBATT: Klimataktivism är en lika enkel som tacksam agenda	0	5	12-07-2026
5	INSÄNDARE: Tillgång till natur är en förutsättning för friluftsliv	0	6.94	17-07-2026
6	INSÄNDARE: Bättre trivsel i skolorna, men vi måste stärka studieron	0	10	27-07-2026
7	Ledare: Så kan Sverige vinna på att det föds färre barn	-2	6	04-07-2026
8	DN Debatt. ”Barnmorskans utbildning är för kort – vågar du föda barn?”	0	6.29	29-07-2026
9	DN Debatt. ”IVF kan inte bota din ålder – skaffa barn tidigare”	0	6.4	18-06-2026

Классификация: . Схожих патентов: 0. Схожих новостей: 9. Тональность: 0. Информативность: 9. Источник: www.svd.se.